En vanlig dag, med doften av nystartat kaffe i luften och klädhögar som påminner om mer dramatiska stunder, så börjar plötsligt ditt hem att fyllas av rök. Kaos uppstår givetvis. Dina tankar svävar bortom klädhögarna och TV-serierna som aldrig blivit avslutade. Ditt livsverk, din egen lilla värdetransport i form av prylar, ställs inför en brinnande utmaning.
Självklart skulle du rädda fotografierna; de som är plåtade under glada stunder med skrattande vänner och den som fångat avskedståren. Det är den där nostalgitronen som trycker på rätt knappar i ditt hjärta. Och dyrbarheter? Ja, några guldsmycken som gått i arv kanske. Men de är självklarheter. Låt oss vara ärliga – vore det inte mer intressant att tänka på de där udda grejerna som många skulle rynka på näsan åt? Vad händer med de där underliga men helt ovärderliga tillhörigheterna som faktiskt definierar oss? Låt oss dyka ner i denna fråga och kolla på några saker som helt klart skulle få följa med ut hos mig.
1. Schnulli. Han är ett gosedjur som har sina rötter i Tyskland – då det står på hans tvättlapp. Han är min lurviga och trogna följeslagare. Jag kan inte föreställa mig hur traumatisk plötslig hemlöshet skulle vara för Schnulli. Och jag kan inte föreställa mig att inte ha Schnullis fem gosiga öron som lyssnar så intresserat på allt jag har att säga.
2. Post-it-lapparna från veckor, månader, år tillbaka. Ett hälsofarligt berg av mood-boards post-it-lappar med geniala idéer, hemliga matrecept och livsråd från en svunnen tid. Varje lapp är som en liten tidskapsel som ingen annan skulle förstå. “Bok-idé” ligger granne med “Jotun beige nr 123 på tapet i hallen” på samma lapp. Det är post-its som ger hintar om mitt liv och, i andra ord, är ren poesi.
3. ”Boken om Nalle Puh”. Från 60-talet. Jag har lagt min egen prägel på den i form av ett klistermärke på framsidan som inte har någonting med Nalle Puh att göra. Och med klister från helvetet som skulle förstöra hela omslaget om jag ryckte bort det. Men det finns inte så mycket mer att tillägga egentligen än så, en diamant i bokhyllan och från barndomen. Tanken på att den skulle gå upp i rök är krossande.
4. En röd klänning, som jag ännu inte har använt. Den är till för den där dejten med min sambo som jag tänker ska infinna sig någon gång under hösten. Kanske tar jag den under armen för att den representerar framtiden, om glädjande stunder som är på ingång. Kanske påminner den också om den där röda klänningen jag hade på vår första semester och där jag är övertygad om att han blev extra förälskad i mig.
5. Tavlan i köket. Det är en bild på ett litet stenhus som står ensamt uppe på en kulle, omringad av blommor och mark. Ingen aning vart den är tagen, har egentligen inte någon personlig relation till den heller. Men den gör något med mig varje gång min blick sneglar dit. Jag tänker mig att det är i Italien någonstans, och jag sitter där själv i slutet av livet. Djupt jag vet. Men den åker med Schnulli och mig ut under armen. Och jag hänger upp den i nästa hus med.
Så där har ni det: om elden dansar bland väggarna och rökfyllda minnen svävar ut genom fönstren, skulle jag göra en komisk, men kanske smart, insats för att skydda mina mest oväntade skatter. För i slutändan handlar det inte alltid om vad som har ett monetärt värde, utan snarare om de minnen och känslor som vi bär med oss. Och kanske en och annan mjukis.