På en uthyrningsfirma av maskeradkläder hade hon hittat en flamencoklänning som satt perfekt. Han blev helt överväldigad när hon visade upp sig i den. Hon var verkligen Carmen! Själv hade han dittills gjort några tafatta försök med sin matadordräkt. Eller ”Traje de luz”, som han på Spanska Turistbyrån fått veta att den hette på deras språk. Där hade han även fått låna hem en tjurfäktningsaffisch att vägledas av.
En gammal avlagd sliten jeansjacka sprejade han med blå färg. Bröstfickorna hade han klippt av innan och tänkt använda till de tofsförsedda axelklaffar som matadoren på affischen hade. Som byxor skulle han använda ett par blåa långkalsonger. Så långt hade allt gått bra men när det sen kom till dräktens silverblänkande, omsorgsfullt utförda detaljer uppstod genast stora problem. Han prövade med att forma aluminiumfolie till små snirklande ornament som han tänkt sy eller limma fast. Han tog även fram gammalt julgransglitter men insåg snart att ingendera skulle funka i ett så seriöst sammanhang som detta. Till råga på allt hade han två anatomiska kolteckningar, av en hand och en fot som skulle vara färdiga att visas upp på skolan kommande vecka. Självaste professorn från Konstakademin skulle vara bedömare. Lite modfälld satte han sig på sängkanten och tittade ner i golvet. Det enda som mötte hans blick var den långhåriga fårfällen som han vintertid haft på sin moppe för några år sedan. På andra sidan sängen låg en nästan likadan. Han fick plötsligt en idé som var så knäpp att han tills vidare tänkte behålla den helt för sig själv. Han kunde inte ens föreställa sig hur den skulle komma att tas emot av henne.
Eftersom han var ensam hemma en dag i veckan kunde han då jobba helt ostörd med sitt maskeradprojekt. Han började med att sy ihop de bägge fårskinnsfällarna på långsidorna och på två ställen upptill så att de blev till en slags poncho. Sen begav han sig till Butterick´s och köpte en långhårig svart peruk. Av vedhandlaren runt hörnet på Varvsgatan tiggde han till sig en trasig jutesäck. Plockade lite småsten i Högalidsparken och köpte en tub Karlssons klister i färgaffären. När han kom hem skred han till verket. Klippte till en lämplig snörlängd. På denna knöt han fast kortare stumpar vid vars slutändar han limmade fast de små stenarna så det hela blev till ett halsband. Han klippte upp jutesäcken i två stycken som skulle räcka till att linda runt fötter och smalben och surra fast med snören. Ur sitt krokiblock rev han ut några sidor och knölade ihop dem till en klump som han fäste på en kort björkkvist han hittat i parken. Han tittade på klockan. Redan halv sex. Hon skulle komma hem när som helst så han skyndade att göra sig klar. Som avlsutning sotade han en kork över ett stearinljus och drog den över ansiktet och sina bara armar. När han hörde nyckeln i dörren stod han beredd med hela den besynnerliga munderingen på sig.
