Uppvaknandet på morgonen kan ha sina sidor. Vem har inte vaknat på ’fel sida’ och sen tar det sin lilla tid innan man kommer igång och är i fas med dagens göromål?
Lite snopet var det denna morgon när jag ramlade ur sängen. Visserligen landade jag på hårda golvklinkers, men duntäcket, som redan låg på golvet, lyckades dämpa fallet. Så kan det gå om man som äldre försöker komma igång för tvärt.
Hela december är präglat av den stundande Julen, lite uppluckrat här och var av födelsedagar. På buss 921 talas det mycket i dagarna om mat, prisökningar och julklappsbestyr. Jag nämnde i förbigående att jag har skickat pengar till barnbarnet eftersom han har passerat leksaksstadiet. En kvinna kommenterade att pengar är nog bra men att hon själv inte har råd.
Det må så vara, men vem har råd, frågar jag mig. Är det inte en valfråga, man väljer vad man vill prioritera och jag väljer, när jag kan, att ge till mina barn, liksom de kommer ihåg mig. Det finns olika sätt att spara; en del sparar i aktier och fonder men här går jag bet. Jag varken kan eller vill ägna tankemöda på matematiskt kringel-krångel. Så tråkigt.
Däremot inser jag att sparande är nödvändigt; det gäller ju att ha en buffert. Jag har därför bett Skatteverket dra extra skatt varje månad och dessutom får jag rutavdrag för den månatliga städningen. Månadsfakturan blir mindre kännbar på så sätt - en viss del av det jag betalar in, får jag ju tillbaka i form av skatteåterbäring. Det passar mig så bra.
Att det sedan inte är särskilt smart med tanke på att det är ’mina egna pengar jag får tillbaka’ det bryr jag mig inte om. Vad vi inte talar om på bussen annat än spridda ord i förbigående är det katastrofala tillståndet i världen, vare sig det gäller klimatförsämring eller det känsliga geopolitiska läget på skilda håll, som stavas KAOS, – det förbigås i tystnad. Och tur är väl det.