Från att vanor och rutiner under decennier och sekler i långsamt tempo förändrats/utvecklats till att bli traditioner, har nu utvecklingen vänt, i dag går utvecklingen åt ett annat håll, vi avvecklar/byter ut våra traditioner i ett allt snabbare tempo.
När jag växte upp fanns det mönster som man levde med, det var som hållplatser på en livsresa, något man längtade till, aftnarna var alltid förenade med kalas och till vissa aftnar ingick att klä ut sig. Man kunde vara tomte, lucia, påskkärring i vissa ingick att dansa kring midsommarstång och julgran, äta viss mat med start viss dag osv. Är dessa värda att vårda och bibehålla? Det är en viktig fråga, för gör vi inget så kommer de flesta traditionerna att tunnas ut, försvinna eller ersättas av dåligt förankrade kortvariga evenemang.
Jag tror att traditioner är en viktig del av samhällsbygget, något som skruvar ihop oss och skapar trygghet och tillhörighet, därför vill jag att vi på Lidingö värnar våra traditioner. Utbildningsförvaltningen har här ett extra ansvar, att vårda våra traditioner runt Lucia och skolavslutningar. Dessa traditioner anser jag skolan ska medverka i att de bibehålls och om så behövs utvecklas men inte upphöra.
Tack Kess för dina värdefulla och viktiga åsikter. Det är så betydelsefullt att få se dem på pränt och jag håller med om allt du skriver!
Evelyn Lewandrowski