Jag satte bokstavligen talat morgonkaffet i halsen när jag ifjol läste på Lidingö Nyheter om hur föräldrar på samtliga av öns kommunala förskolor var portade från att besöka det traditionsenliga luciatåget. På andra sidan bron har man gått ännu längre – i vissa fall har luciatåget helt tagits bort. Det är inte osannolikt att misstänka att beslutet att utestänga föräldrar kan vara ett första steg mot att helt avskaffa öns luciatåg.
För vissa kanske detta anses vara en petitess med luciatågets vara eller icke vara. Men det här sätter verkligen ljuset över de tankegångar som just nu flödar i samhället. Nu senast uppmanades medarbetare på ett stort svenskt bolag att inte säga ”God jul”. Den blomstertid nu kommer plockas bort från skolavslutningarna, listan kan göras lång…
Sammantaget kan jag konstatera det att vårt gemensamma kulturarv steg för steg nedmonteras och det skär verkligen i mitt hjärta att bevittna detta.
Men som tur är finns det en kraft, en folkrörelse i samhället som med över 2000 år på nacken och som nyligen dessutom fyllt 400 år på Lidingö. Jag talar om Svenska kyrkan, Lidingö församling. En folkrörelse som bär våra förfäders arv vidare på våra axlar. Även om det offentliga ibland tycks negligera vårt kulturarv och svensk kultur, känns det mycket positivt att få kunna ta del av våra traditioner, som med kyrkans hjälp får leva vidare.
Jag är oerhört tacksam för att det finns en kraft som vågar stå rakryggad och som fortfarande håller fanan högt avseende bejakandet av våra kristna traditioner. För mig inger det ett ljus i detta ”wokemörker” att kunna ta del av högtravande luciatåg i öns kyrkor.
Som förtroendevalda för POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) arbetar jag och mina kollegor outtröttligen för att ge vår församling de bästa möjliga förutsättningarna att fortsätta bära vårt gemensamma kulturarv vidare.
Jag i Luciatåg på en av öns kommunala förskolor tidigt 2000-tal. En bild som inte hade existerat om jag varit född 20 år senare...
Jag är döpt, konfirmerad och gifte mig i svenska kyrkan. För några år sedan valde jag att lämna kyrka då jag upplevde att den blev mera politisk under biskop Antje Jackelen. Att besöka kyrkan ska inte vara en politisk handling. Är dock fortfarande aktivt kristet troende.