Det är världens kanske vanligaste komplimang, att vi ser yngre ut än vad vi är. Vi har brukat den i århundraden, i alla möjliga kontexter, men menar vi det vi säger? Vad betyder komplimangen?
“Du ser inte ut att vara en dag över 35!” eller “Är du 40? Jag hade gissat 35, max!" – det är slitna fraser som vi gärna tar till för att vara artiga och smickrande. I en litteraturgenomgång publicerad på 60-talet i New Yorker noterade man hur liknande komplimanger levererats i århundraden och i nästan alla kontexter. Upplevelsen av ungdomlighet, åtminstone uttrycket av upplevelsen av ungdomlighet, vare sig en artig vana eller ärlighet, har djupa rötter i människans natur. Det är världens kanske vanligaste komplimang av en anledning.
Men vad är det egentligen vi vill säga? Genomsnittslängden har mer än dubblats över ett par hundra år – dagens 50 är dåtidens 25. Det följer att komplimanger om att vi ser yngre ut inte betyder samma sak idag som förr. Det är paradoxalt i den mån att vi fortsätter använda samma ungdomskomplimanger, trots att gränsen för vad som anses ”ungt” har förskjutits avsevärt.
Om du letar upp ett gammalt familjefoto och studerar hur äldre generationer såg ut är chansen stor att de verkar äldre än dig själv i motsvarande ålder. Många svartvita foton från förr skakar fram en omtumlande tanke – att den tidens 20–30-åringar såg mycket “vuxnare” ut, som om att de hade upplevt mer, sett fler nyanser av livet. Kanske hade de det.
Att man behövde växa upp tidigare förr är inte bara en tidskritisk klagan, utan en faktisk verklighet. Ju mindre modernt ett samhälle är, desto tidigare måste vi axla ansvar, vilket tveklöst gav dåtidens yngre en mer vuxen framtoning. Behöver man arbeta 16-timmarspass på fabriken som 15-åring för att hjälpa mamma och pappa att få mat på bordet får man väl en mer härdad uppsyn, en något krökt hållning. Det fanns inga valpögon förr.
Sen förändras ju vad som upplevs ungt och hippt ständigt i form av mode. Tänk om dagens ungdomar plötsligt började traska runt i det tidiga 1900-talets yllerockar och baskrar – vi skulle kalla dem lillgamla och skratta. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden heller; det räcker med att vi lockar håret som våra föräldrar och drar på oss deras utsvängda 60-tals kavajer för att se äldre ut än vad vi är. Så fort vi avviker från det som anses ungt idag, förlorar vi vår ungdomlighet i andras ögon.
Ingen skulle komma fram och säga att vi “ser yngre ut än vi är” om vi klär oss och stylar oss som en tidigare generation. Mode är en visuell markör som fluktuerar med tiden och som bestäms av kollektivet; när färger, snitt och stilar förändras, förändras också vår uppfattning om vad som är ungdomligt eller gammaldags.
“Du ser inte ut att vara en dag över… ja, kanske 30?” hade vi sagt till dåtidens 18-åring. Och de hade sagt detsamma till oss.
Å andra sidan ser vi faktiskt yngre ut idag. Jag menar, vi lever längre, och ser yngre ut längre. Så är det ju bara. Det hade till och med dåtidens människor gått med på. Tack vare bättre kost, regelbunden motion, minskad rökning och alkoholkonsumtion samt tidigare upptäckt och behandling av sjukdomar, så åldras vi långsammare genom längre liv.
Utöver dessa övergripande hälsoaspekter finns också en uppsjö av rent kosmetiska möjligheter som inte tidigare var tillgängliga. I dag kan vi investera i en professionell tandblekning, inhandla hudvårdsprodukter som reducerar rynkor och genomgå estetiska ingrepp som förändrar vår faktiska kropp.
Varför är vi då så besatta av att dela ut komplimanger om ungdomlighet?
Att vi genom alla tider har komplimenterat varandras ungdomlighet är knappast en slump; det finns en stark biologisk drivkraft bakom. Ungdom signalerar överlevnadsförmåga, reproduktionspotential och hälsa – sånt där som är typiskt bra för alla levande organismer. I praktiken innebär det att vi har en medfödd tendens att uppmärksamma och värdera yttre tecken på livskraft. Därför är det världens vanligaste komplimang.
Är “Du ser yngre ut än du är” en sann komplimang eller bara en artig fras? Kanske lite av båda. Ändå förblir komplimangen tidlös, eftersom ungdomlighet alltid varit och förblir en symbol för livskraft och hälsa. Så länge vi människor värderar de egenskaperna kommer “Du ser inte ut att vara en dag över 35!” att hålla sig kvar som världens vanligaste – och kanske mest laddade – komplimang. Det är bara att tacka och ta emot.