”Djungelbokens” författare Rudyard Kipling var upphovsman till det klassiska uttrycket: ”Öst är öst och Väst är väst, och aldrig mötas de två”. Men så har nu skett. I mötet mellan de båda ”stridstupparna” från deras respektive väderstreck.
Ett annat klassiskt uttryck, av poeten Lord Byron är att verkligheten ibland överträffar dikten. Vilket nu också har skett. Tankar som dessa väcks till liv hos mig efter mitt föregående kåseri i denna tidning, som jag fick ett par uppmuntrande kommentarer till. Dessutom i fysisk bemärkelse av en svåger i Stockholm, som snabbt och skickligt överförde mitt foto av ”fredsduvan” till en vacker målning.
Jag har också hunnit avsluta Dag Hammarskjölds fantastiska bok ”Vägmärken” och fått med mig många av hans visdomsord och japanska s. k. haikudikter på min fortsatta livsvandring. Så idag, tisdagen 11 mars, gick jag samma promenad som hustrun och jag gjorde i mitt förra kåseri. Nu i sällskap av tankar och dikter från Dag Hammarskjölds dagboksanteckningar. Själv kallade han dem för en sorts ”Vitbok”, ett ord jag blev tvungen att ta reda på vad det betydde. Enligt Svenska Akademins Ordlista är det ”en bok med utrikespolitiska aktstycken” (som till sin färg är vit). Till SAOLs definition vill jag beträffande Hammarskjölds Vitbok tillägga: ... ”samt med inrikes-personliga själsstycken”.
För ”Vägmärken” innehåller många av författarens inre betraktelser, och uppgörelser, ibland med efterföljande frågetecken. Några med nästan mystiskt innehåll. Men flertalet är övervägande klara och poetiska från en starkt gudstroende och fredsälskande FN-ambassadör. Följande text som berörde mig särskilt starkt är från 1950, och antyder nästan på ett kusligt sätt vad som skulle inträffa elva år senare, då flygplanet han färdades i störtade i Kongo och orsakade hans död.
Tidens flykt. Vår flykt i tiden – flykt från tiden.
På starka vingar flygande – med tiden,
aldrig dröjande, aldrig föregripande;
en vila i rörelsen – vår seger över rörelsen.
Lätt, lätt -
Svävande över nattens oro.
I insatsens ögonblick, *med all kraft samlad, allt liv på spel
störtande i djupet.
Men ingen vila på vågorna, bunden av strömmarna.
Åter ovan vattnet, stillhet ovan svallet,
Buren av vinden med egna vingars styrka.
Aldrig land, aldrig rede -.
Till slut den sista störtningen
då djupet tar sitt åter.
sid. 44 ur ”Vägmärken”.
Jag tycker att titeln ”Vägmärken” är väl vald för en bok som denna. Den får mig att associera till fysiska vägmärken i dagstrafiken, med enkla, talande ord som vägarbete, huvudled, vändplats, m.m.
Under tre månader 1959 skrev Hammarskjöld hundraelva s.k. Haikudikter. Han hade upptäckt att den japanska treradiga versformen med 17 stavelser passade hans tankar perfekt. Den inledande från 4 augusti lyder:
Sjutton stavelser
öppnade dörren
för minnet och dess mening.
1961 tilldelades han Nobels Fredspris, för sitt fredsbevarande arbete inom FN.
När jag denna dag återser den ukrainska flaggan blåser den i helt motsatt riktning från i söndags. - Mot väster!
