Jag har i en tidigare krönika skrivit om skådespelares inflytande. Hur man kan fästa sig vid någon man inte känner, men som trots det gör ett avsevärt intryck och avtryck på en. Jag och min sambo scrollar dagligen efter filmer att titta på. Den klassiska kommentaren, ”Vi har för mycket att välja på”, upprepar sig varje gång. Och i viss mån är det ju sant. Jag kan inte heller undgå att tänka tillbaka på när min generation och bakåt gick till videoaffären och valde filmer, eller tacksamt fick nöja sig med filmen som visades på TV. Nu är vi där själva, ”på vår tid”. Komiskt ändå.
Jag är en person som går väldigt mycket på känsla, jag har svårt att se en film bara för att se något. Jag måste liksom känna för ”den”. Som den filmfantast jag är har jag även förmågan att ”spara” på nya filmer som jag vill se. Det kan gå tio år innan jag ser en film, men dem ligger i bakhuvudet och jag har alla samlade i en låda där någonstans. Jag måste känna för just den filmen liksom. Jag sparar bara dem jag tror att jag kommer älska. Jag såg ”Game of thrones” flera år efter alla andra. Även så ”Wolf of Wall Street", ”Gudfadern” och många fler. Det finns något magiskt med att se dem efter alla andra, för man har något att se fram emot och utan andras åsikter inblandade.
Ja. Jag är väl lite knäpp med det där.
Jag önskar att jag kunde se om vissa filmer för första gången. ”Under solen”, som är en personlig favorit exempelvis. Jag älskar filmer som är intima, ibland relaterbara, men fria. Jag älskar scener med långa dialoger. Filmer där det känns som att man följer med i passagerarsätet. Gripande livshistorier som är verklighetsbaserade eller uppdiktade, men inte känns som det, är en akilleshäl för mig. ”Nomadland” är en sådan film. ”Into the wild”. Jag såg nyligen ”Deer hunter”, som jag sparat i många år, som ni förstår. Och eftersom jag såg den när jag kände för det, så blev upplevelsen precis som jag önskat mig. Vilken film.
Så mitt tips är att se vissa filmer ni får upp ögat för, när ert sinne och kropp verkligen är inställd på det. Det kan få en att få helt andra infallsvinklar och syn på filmens budskap och historia.
Jag är även en av dem som har hemliga mat-recept som jag bara vill ha för mig själv. Så självklart gäller det även filmer. Jag ger en hint från min hittills bästa favorit.
”Vänskap är kärnan i filmen. Det är inte bara en film om en grupp vänner som ska ut på ett äventyr i slutet av sommaren tillsammans, utan också om hur vänner är de vi lutar oss mot när människorna som ska ta hand om oss – våra familjer – inte är där. Det är uppenbart i filmen att detta är vännernas sista möjlighet att ta tag i sin barndom. De är på väg till högstadiet och de vet att till nästa sommar kanske de inte är vänner längre, och när de blir äldre kommer deras ansvar att ta över och lämna lite utrymme över för äventyr”.
Vilken är din?