Dom började känna att deras skilda yrkesinriktningar konst och reklam skapade vissa konflikter. Det hände att deras hätska diskussioner ledde till att en av dem i vredesmod lämnade middagsbordet. Nån gång även lägenheten. Men det slutade oftast i öm försoning och förlåtelse. Ibland även i skratt, eller med ett befriande schackparti. Som även det nån gång slutade med remi.
Han hade tillsammans med många på skolan protesterat mot den i deras tycke alltför mossigt akademiska inriktning av undervisningen. Med uppgifter som bestod av klassiska vanitas-stilleben, perspektivlära och gyllene snittet. En upprörd tjej hävdade att det enda gyllene snitt som utförts på en målarduk i historien var av den engelska suffragetten Mary Richardson, som gått lös med kniv på Velaquez tavla ”Venus och Cupido” på National Gallery i London 1914. Som god tvåa utsåg hon den argentinsk- italienske Lucio Fontana med sina ”Cut-ups”.
Vad hade reklamen att sätta emot sådana ”fysiska aktioner”? ”Socialstyrelsens 5-8 skivor bröd om dagen”?
Efter att reklambranschen på 70-talet börjat utsättas för svidande samhällskritik hade den tvingats in i en mer rent informationsmässig fåra. Nu var det slut med de tidigare så ”fyndiga ordvitsarna”. De hade alltmer börjat ersättas av upplysande klartext. Ibland med stora väggtavlor ute på stan. Som den från RFSU.
Skolans lustigkurre hade tagit udden av deras budskap genom att lakoniskt yttra: - Tur att man är finne!
Hon började vantrivas på sin arbetsplats. Tyckte deras kundkrets blivit alltmer”samhällstillvänd”. Eller som hon själv föredrog att så rakt på sak säga; ”vänstervriden”. När han kom hem och sa att han skulle delta i en Vietnamdemonstration kontrade hon med att hon börjat höra sig för om jobb utomlands.
Han: - Jaha. Å hur hade du tänkt dej att vi ska få den här”rockaden”att gå ihop då?
Hon: - Om jag skulle hitta nåt passande kan du väl hänga med? Konstskolor finns det ju överallt. London, Paris.
Genom en kompis från sin tid som aupair i London på 60-talet hade hon fått tips om en ledig praktiktjänst på en amerikansk reklamfirma där hennes kille var Art Director. Hon kunde skriva till honom, han var bland annat mycket imponerad av det högexpansiva svenska företaget IKEA.
Detta fick honom att bli ännu mer upprörd. Hörde hon inte hur illa det lät? Amerikansk reklamfirma! Nu när han skulle ut och demonstrera mot deras krig i Vietnam! Hur skulle dom själva kunna sluta fred efter detta?