Dom gick iland i Tilbury lite yra i mössan efter M/S Sagas alltför ihärdiga gungande över Nordsjön. Han hade påmints om när han många år tidigare befunnit sig på detta då lugnare vatten. På väg från Antwerpen med ett ljuvt minne inombords, som han behöll för sig själv och fanns bevarat i följande rader:
På väg
Jag var femton bast, stod i mässen å diska´
på M/S Traviata, hörde Nordsjön viska.
Jag tänkte på Henne, Flickan från Flandern
med det vackra namnet, Lilian da Grain.
Från hotellrummet ringde hon Larry och bestämde träff inför morgondagen. Kontoret på Edgware Road låg bara ett par kvarter därifrån. Av god ton ville han också följa med och presentera sig, tacka Larry för båtresan och hans rekommendationer av konststkolorna som han tänkte besöka. Men allra först ville han se David Hockneys omtalade utställning på Tate Gallery. Detta medan hon begav sig till Croydon för att hälsa på sin gamla aupair-kompis.
Han: Nu kommer dom bergis mer ingående älta det där hon berättade för mej innan vi åkte. Kanske till och med nämna den där killens namn. Skönt att man inte är där.
Hon: Ska bli skönt att få växla gamla minnen med nån som inte tar illa upp om känsliga saker man varit med om.
Följande dag efter hotellfrukosten gick dom till GET IT´s kontor. Väggarna i entrén var tapetserade med reklamaffischer, varav några avslöjade celebra kunder som varuhusen Harrods, Biba, Marks & Spencer. Larry tog emot på ett artigt engelskt sätt där endast den amerikanska dialekten avslöjade hans ursprung. De hälsade även på några av hans kollegor som samtliga verkade vara i hans egen ålder. Han sa att han såg fram emot att få se hennes commercial highlights! Hon anade att IKEA-annonsen för hans del skulle bli number one.
På kvällen i hotellrummet hade dom mycket att berätta för varandra. Hon nämnde ingenting om återträffen i Croydon dagen innan. Däremot en hel del om dagens lyckade presentation på GET IT. Att Larry varit mycket imponerad av hennes snabba framgång inom reklambranschen i Sverige, som tycktes skilja sig så markant från den i England och hans ursprungsland USA. Han ville gärna höra allt hon kände till om Ingvar Kamprad, ”The Successful Swedish Self made Man” som han kallade honom. Han nämnde också deras egen nystartade reklamkampanj att få varuhuset Biba att återerövra sin tidigare stora popularitet. Dom hade precis påbörjat en 30-talsinspirerad drive som kallades ”Art Deco Retro”, inspirerad av filmen ”The Great Gatsby” som tagit London med storm. Larry bad henne att läsa boken av Scott Fitzgerald för att få nya reklamidéer att bidra med. Hon tolkade detta som att han faktiskt var på god väg att anställa henne.
Beträffande besöket på Tate Gallery hade inte David Hockney lämnat det intryck han hoppats på, Tyckte han var en epigon av sin amerikanske ”popkompis” Andy Warhol. Den slående likheten med dennes nu världsberömda ”Brillo Box”, var att Hockney målat av en väkänd engelsk téförpackning av märket ”Typhoo”.
Han ansåg att dessa båda nutida ”reklamkonstnärer” på varsin sida Atlanten, inte ens tillsammans hade kommit halvvägs till Marcel Duchamps skandalomsusade pissoar ”Fountain” från 1917.
Författaren Sven Lindqvist hade haft helt rätt med sin svidande stridsskrift, ”Reklamen är livsfarlig”.
Han fick god lust att konfrontera Larry med att reklambranschen en gång för alla hade dödat konsten!
Efter det skulle han omedelbart återvända hem till Sverige. Med eller utan henne i sitt sällskap.
“Brillo Box”, Andy Warhol “Typhoo”, David Hockney “Fountain”, Marcel Duchamp Sven Lindqvists bok