Söndag 17 juni 2012
Veckodagen till trots blir jag sugen på ärtsoppa så jag går upp till affären och köper en sån där ”Felix plastkorv” för 8:90. Dess innehåll är ju inte alls som hemlagade men till en ”helgbekväm gräsänkling” duger de minsann.
Tänker på pappa varje gång jag äter ärtsoppa, men då var den förstås mammas och mormors hemlagade, där ärtorna legat i blöt över natten till torsdagen för att avsevärt minska koktiden. Han kunde ibland äta upp till tre tallrikar, så god tyckte han den var, minns jag.
Det jag nu tar mig till är naturligtvis ett helgerån. Färdiglagad, plastinpackad, till lågpris, dessutom inmundigad på självaste ”vilodagen”. Men med lite stark Dijonsenap och rikligt med timjan blir den riktigt god.
Innan första skeden hunnit nå min mun hinner jag öppna Olof Lagerkrantz´ bok om Strindberg och läser följande: 1888, Strindberg skriver: ”Sommarluft, Öresundsblått vatten med parande måsar, öppet fönster...” (jag hinner ta ett par skedar soppa innan det fortsätter): ”Njutit tre tallrikar gula ärter med en halv mark fläsk och drammar och Bajrar”. (övers. supar och Bayerskt öl).
Själv dricker jag bara vatten och några färdiglagade pannkakor till efterrätt blir det inte tal om. Där går faktiskt gränsen för färdigfabricerad mat. Välgräddade pannkakor skall endast tagas direkt ur pannan, och allra helst vändas skickligt i luften av tillredaren. En konst jag efterhand lärde mig till fullo under min tid som arbetslös hemmapappa med vår lille son. Då höll jag strikt på att vi skulle ha ärtor och pannkakor varje torsdag. Och inte honom emot. Han älskade det. Kunde sätta i sig fem fyra fem pannkakor med jordgubssylt utan vidare.
En torsdag när han skulle gå till sin trumpetlektion i skolan hade han ätit så många att han inte kunde uppbringa en enda ton på sin hemläxa. Så medan han smälte maten fick han lyssna till musikläraren Jacks kavalkad av gamla dixieilandlåter. Några av dem kände han igen från vår grammofon därhemma.
När han kom hem berättade han att han själv bara hunnit spela en enda låt ur sin hemläxa.
– Den där ”Diana”, som du pappa gillade så mycket. Med han som har samma efternamn som Kalle Anka.