Lidingö Nyheter har i veckorna tre rapporterat om bygget av området Kolkajen och de muddermassor som staden behöver ta hand om. I ett av förslagen om var muddermassorna kan dumpas finns Askrikefjärden med. Något som får sommargäster på Granholmen att rasa.
– För 50 år sedan fick vi hinkar fulla med strömming, och nu får vi ingen fisk alls. Hur kan det då alls komma på tal att dumpa ytterligare muddringsmassor i ett redan känsligt hav? Säger Tore Zetterberg, husägare på Edlunda, som ligger strax öster om Granholmen.
I Norra Djurgårdsstaden ska tidigare industrimark omvandlas och låta lägenheter och arbetsplatser växa fram. Ett område som tidigare lämnat rester från bland annat tungmetaller och tjäroljor. När botten nu ska muddras behöver muddermassorna tas hand om och Stockholms stad utreder nu om de kan dumpas i Östersjön. Lidingö Nyheter har tidigare rapporterat om eventuella miljöfaror kopplade till dumpning av muddermassor. I den här artikeln har vi mött boende på Granholmen som oroar sig för det känsliga havet.
– För 50 år sedan fick vi hinkar fulla med strömming, idag får vi inte längre någon fisk. Hur kan det då alls komma på tal att dumpa ytterligare muddringsmassor i ett redan känsligt hav? Säger Tore Zetterberg, husägare på Edlunda.
Granholmen är en mindre öster om Lidingö. Ön har cirka 15 fastigheter med mestadels sommarhus. Tore Zetterberg delar ett sommarkollektiv med elva andra personer på Edlunda, granne med Granholmen, och de är alla eniga om att ett beslut om att dumpa muddermassor i Askrikefjärden vore märkligt.
– Vi känner oss oroliga för vad som ska hända, vi vet ju inte vad muddermassorna innehåller, säger Tore.
Tillsammans har kollektivet lämnat in skrivelser till Sweco som utreder projektets påverkan på vattenmiljö och kulturmiljö. Bland annat efterfrågar de sig ett större hållbarhetstänk från staden.
Faktaruta om Muddringen
- I Kolkajen och Ropsten behöver Stockholms stad muddra bottensedimenten för att konstruera den utbyggnad som möjliggör fler bostadskvarter, bad och rev med mera för fiskar och andra vattenlevande djur.
- Bottensedimenten utanför Kolkajen består av djupa lager av lös gyttja och lera med dålig bärighet och olika föroreningsgrad. Den största delen av sedimenten innehåller lägre grad av föroreningar (tillståndsklass 1-4), men det finns också sediment med stor föroreningsgrad (tillståndsklass 5). Tillståndsklass 5 kommer att hanteras särskilt och tas till deponi.
- Sedimenten med tillståndsklass 1-4 avses att dumpas i någon av de fyra tänkbara djuphålor (som finns beskrivna i samrådsunderlaget.) Endast en plats kommer slutligen att väljas utifrån lämplighet.
Bildtext:
Om jag förstått rätt så har man för avsikt att frysa slammet på botten och lyfta upp det som ”isklumpar”? Då borde man väl kunna föra det till en förbränningsanläggning, det handlar ju om kolrester så som till exempel kreosot. Det borde efter avvattning kunna brinna bra, sedan ser man till att fånga upp gifterna med bästa möjliga rökgasreningsteknik. Sedan tror jag mig ha förstått att man kan gjuta in gifterna i betong för deponering. Det handlar ju om att bygga nya dyra bostäder så pengar till detta borde rimligen finnas i projektet.
Om jag minns rätt Åke så gäller det där med ”isklumpar” bara tillståndsklass 5, det mest förorenade sedimentet, men det finns ju inga entydiga gränser mellan de olika tillståndsklasserna utan allt sediment borde behandlas som om det var tillståndsklass 5 och tas till deponi och inte lättvindigt ”dumpas som muddermassa”.