Våren är på väg. Visst känner man det. Den lurar liksom. Tålmodigt ser vi upp på träden och letar knoppar och lyssnar med nyfikenhet efter fåglarnas sång.
Det är en härlig tid, vi har framför oss nu.
Blommornas krafter är välkända, och att vara i deras närvaro gör människor lyckligare. För visst blir man glad bara av att känna doften av dem. När jag tänker på snödroppar, vintergäck eller de sena blåsipporna, tar det mig tillbaka till en fin historia. Om en man, Herr Kuroki, som planterade två tusen blommor till sin fru. Har ni hört om honom?
Hans fru hade blivit tillbakadragen då hon plötsligt och sorgligt förlorat synen på grund av diabetes. Paret bor på landsbygden i Japan, Miyazaki, och har en fantastiskt vacker trädgård och lutande mark på mjölkgården de har bott på sedan de gifte sig, 1956. Herr Kuroki hade sett ut genom sitt fönster en dag på blågullsblommorna och sett förbipasserande som beundrat dem och frågat sig hur han skulle hjälpa sin fru. Då fick han den otroliga idén att plantera blommor åt henne att kunna glädjas åt och dofta på, och inte bara en eller två, utan flera tusen.
Det tog honom två år att uppnå den kärleksfulla gesten och idag böljar sig ljust rosa blommor graciöst längs Herr Murokis slätter. Hans fru mådde tack vare det, mycket bättre och fann livsglädjen igen.
Min sambo har varligt tagit hand om en chiliplanta i ett par års tid. Jag ska nog fråga honom om han har något mer på gång.