I förra veckan rapporterade Lidingö Nyheter om bygget av området Kolkajen och de muddermassor som staden behöver ta hand om. Nu utreds det om massorna kan dumpas i Östersjön – något som oroar forskare.
– Muddring i sig är en verksamhet som kan leda till att miljögifter sprider sig, säger Anna Sobek, professor i miljökemi.
I Norra Djurgårdsstaden ska tidigare industrimark omvandlas och låta lägenheter och arbetsplatser växa fram. Ett område som tidigare lämnat rester från bland annat tungmetaller och tjäroljor. När botten nu ska muddras behöver muddermassorna tas hand om och Stockholms stad utreder nu om de kan dumpas i Östersjön. Tidigare har staden sagt till Lidingö Nyheter att de inte anser att det finns några större risker förenade med dumpningen, och att eventuella brister i sådana fall kommer påpekas av Mark- och Miljödomstolen.
– Dels så separerar vi de mest förorenade klasserna med frystorkning, sedan så är det så att djuphålorna ute till havs är så pass djupa att det endast finns lite växt- och djurliv där. Alla muddermassor täcks även över med ett lager rent sediment efter dumpningen. Detta hanterar vi noggrant och Mark- och miljödomstolen ställer höga krav, säger Staffan Lorentzon, projektchef på Exploateringskontoret.
Bedömningar ifrågasätts
Enligt svensk lag är det förbjudet att dumpa muddermassor i havet, och dispens för att få dispens behöver man söka det hos Mark- och miljödomstolen. Men enligt en studie från 2020 finns det inkonsekvenser i hur hantering av muddermassor bedöms.
– Det vi såg var en inkonsekvens i hur man bedömde muddermassornas farlighet. I stället för att titta på det specifika fallet fick tidigare domar bli rådande, säger Anna Sobek, professor i miljökemi och medförfattare till studien.
Finns det något säkert sätt att hantera muddermassor på?
– Så som vi lever idag så måste vi muddra, och då får vi massor som vi måste göra oss av med. Det vi efterfrågar i vår studie är konsekventa bedömningar som utgår från sedimentets risk och inte bara tidigare domar.
Exploateringskontoret i Stockholm har föreslagit fyra djuphavshålor i Stockholm att dumpa sedimentet på, där det sedan kommer att täckas med ett lager rent sediment för att minimera risken att gifterna sprider sig. Men enligt Anna Sobek innebär inte det att dumpningen blir helt riskfri.
– Det finns liv även i djuphålor, och dumpar man farligt avfall där så kommer det livet att påverkas. Muddring i sig är en verksamhet som kan leda till att miljögifter sprider sig och det räknar jag med att staden tar hänsyn till även i det här fallet.
Även initiativ Utö, som aktivt arbetar med ett renare Östersjön, ifrågasätter stadens föreslagna tillvägagångssätt.
– Det vi frågar oss är vilken forskning de här myndigheterna stödjer sig på. Blir massorna mindre farliga för att de dumpas i Askrikefjärden eller någon annanstans i vårt känsliga innanhav? Vi arbetar mot ett renare Östersjön och då känns det här tillvägagångssättet 100% kontraproduktivt, säger Robert Cederlund, ordförande på Initiativ Utö.
Mark- och Miljödomstolen: ”Noggrann prövning krävs”
Åsa Marklund Andersson är chefsrådman på Mark- och Miljödomstolen i Nacka och menar att det finns en stark skyddsmekanism när det kommer till dumpning av muddermassor.
– I egenskap av domstol så uttalar vi oss inte om hur vi gör enskilda bedömningar annat än när vi dömer i ett mål hos oss. Men grundregeln är att dumpning av muddermassor är förbjudet, och för att få dispens så krävs det en noggrann prövning och då framför allt när det kommer till förorenade massor, säger Åsa Marklund Andersson.