En vecka under vårterminen fick elever på Torsviks skola besök av franska elever från Orbec i Normandie i norra Frankrike. En av uppgifterna under denna vecka var att skriva artiklar. Här kommer en av artiklarna som skrevs av Torsvikseleverna Albert Henning och Hugo Jansson.
Överraskande skillnader och slående likheter
Under en skolvecka under vårterminen har vi och andra elever i årskurs 8 och 9 på Torsviks skola haft besök av franska elever från hög- och mellanstadieskolan Collège Lottin de Laval d’Orbec, i norra Frankrike. För de franska eleverna öppnade vi upp våra hem och hjärtan. Det var en vecka rik på språkmässiga utmaningar, kulturkrockar och utveckling, allt för att främja mångkultur och språkinlärning. Under en av dagarna fick vi möjlighet att prata närmare med två av de franska eleverna, Gabin och Gabin.
Med händerna visar vi in de två killarna i det ljusa rummet med gröna krukväxter längs fönstren. I luften finns spår av rengöringsmedel och kaffe. Killarna är nervösa och småpratar tyst på snabb franska, vissa meningar bryts av fnissanden. Gabin och Gabin, som de heter, sätter sig ned på motsatt sida av kontorsbordet och vi sätter på röstinspelningen. Vi förklarar att vi alldeles strax ska sätta igång intervjun och genast rätar de på ryggarna och får ett mer allvarligt utseende. Språkbarriären mellan oss blottas direkt när vi frågar om deras skolvardag och är tvungna att upprepa frågan ett par gånger för att göra oss förstådda.
Vi börjar skoldagen vid åtta och slutar klockan fem mer eller mindre varje dag. Vi har många läxor och tre till fyra prov per vecka, säger de och ler försiktigt. Smått chockade blir vi när vi inser hur mycket mer skolarbete våra franska motparter har än vad vi har. På vår skola har vi regler om högst två prov per vecka och den begränsningen nås sällan, till förmån för eleverna.
Elev och lärare
De fortsätter sedan att berätta, på knagglig engelska, där de ibland ersätter enstaka ord med franska. För oss är det ganska lätt att förstå dem, desto svårare blir det för dem när vi ställer frågorna. Efter missförstånd och förtydliganden på franska börjar samtalet flyta på desto bättre. De berättar för oss att franska lärare tilltalar man med efternamn och i ni-form, allt annat är oartigt. Det är sällan de vet vad lärarna egentligen heter i förnamn. Skillnaderna mellan den franska och den svenska skolan blottas återigen och det blir därmed tydligt att utbytet är bra och viktigt för oss. De tillägger att vissa av deras lärare är stränga och lätt kan bli arga, vilket de inte upplever att de svenska lärarna blir. I Sverige framställs Frankrike ofta som ett konservativt land där barnaga är vanligt förekommande. När vi frågar dem om detta skrattar de bara och berättar att fysiska straff inte förekommer, men däremot kan elever straffas med kvarsittning eller strafftimme som de uttrycker det. Sena ankomster passerar
heller inte obemärkt.
Mycket intressant att få ta del av. Bra skrivet. Jag gick själv i Torsviks folkskola 1950-55 och har många fina minnen, inte minst av den utmärkta undervisningen.
Skall bli spännande att följa fortsättningen med de franska eleverna.
Bästa hälsningar, Hans Kähr
Ett mycket trevligt initiativ av skolan och fransklärarinnan 🙂