Gärna ett monument – men först en fungerande bro

Kommentarer

1. Tack, äntligen någon representant för oppositionen som på ett härligt och ärligt språk beskriver det totala eländet för så många kollektivtrafikresenärer.
   När jag i överfulla bussar passerar lilla bron ser jag alltid några cyklister som stretar i uppförsbacken mot Ropsten, oftast i pinande motvind.
   Vårt kommunalråd, statsdirektör och chef för tekniska förvaltningen borde ta efter en av våra absoluta sportikoner, den explosiva Sara Sjöström med sin brutala start i VM: ”Snabbast någonsin”.
   Hur många skriver under på SKÄRPNING OMEDELBART!

   Svara

2. Så utomordentligt typiskt för de styrande politikerna. Att bygga monument över det förgångna. Gör något framtidsinriktat istället. Och återställ genomfarten på Lidingö Hamnväg så att Islinge- och Sticklingebor slipper åka runt halva ön och genom centrum för att ta sig till Torsvik.
   Hälsar
   Erik Andersson
   Tidigare Islingebo

   Svara

3. Jag måste säga att jag är uppriktigt förvånad över att Liberalerna här väljer att måla upp en konfliktlinje som faktiskt inte existerar i verkligheten.

   Till att börja med: Ja, (det av SL:s bristfälliga internkommunikation orsakade) debaclet med Lilla Lidingöbron är en stor källa till förargelse i min och tusentals andra Lidingöbors vardag. Tidigare gjordes i snitt 15 000 resor med Lidingöbanan över bron per dag. Det innebär att uppskattningsvis 2 385 000 resor sedan den planerade öppningsdagen har präglats av besvärliga byten och förseningar helt i onödan.

   Problemen med Lilla Lidingöbron har pågått på tok för länge, och att åtgärda det som åtgärdas bör i syfte att släppa på spårtrafiken är med all rätt en högt prioriterad fråga för staden. Ett intensivt arbete pågår hos alla inblandade parter för att kunna nå en lösning och öppna bron så snart som möjligt.

   Men att åtgärda hindren för spårtrafik över Lilla Lidingöbron står på intet sätt i konflikt med resandet av ett minnesmärke över dess föregångare. Tvärtemot vad Liberalerna låter antyda är frågorna helt oberoende av varandra. De har olika tidsram och behandlas av olika nämnder. Givetvis tycker inte jag eller någon annan representant för den styrande koalitionen att resandet av ett minnesmärke någon gång i framtiden är överordnat öppnandet av bron här och nu. Det ena utesluter inte det andra.

   Detta vet förstås Liberalerna, varför deras invändning framstår som obefogad.

   Nathan Glückman (M)
   ersättare kultur- och fritidsnämnden

   Svara

4. Vilken erbarmlig vinkling. Självklart kan man driva både två och 8 frågor samtidigt. Och ska det offentliga någon gång bekosta konst får det gärna vara något med koppling till orten, alltså inte rosa enhörningar.

   Svara

5. Alla frustrerade människor, som är beroende av banan, önskar inget högre än att den snarast blir klar över Lilla Lidingöbron, vilket självklart staden gör sitt yttersta för att så ska ske.
   Att den, numera rivna, Gamla Lidingöbron med sitt vackra stålspann som varit ett signum för Lidingö ska hedras för att ha tjänat oss så väl i nästan hundra år, tror jag också de flesta är eniga om.
   Liksom Nathan Glückman också påpekat, är dessa båda angelägenheter givetvis fristående från varandra vilket borde vara tydligt och begripligt för alla, inklusive Liberalerna.
   Vi talar heller inte om att uppföra ett monument i detta sammanhang utan ett minnesmärke för att ära ett outsägligt viktigt kulturarv för oss och kommande generationer.
   Evelyn Lewandrowski
   LidingöPartiet
   Ledamot i kultur- och fritidsnämnden

   Svara

   1. Oavsett vad man kallar det så finns redan det bästa minnesmärket över gamla bron, nämligen Vindarnas tempel. Ganska mycket pengar och energi har redan lagts ned på att restaurera och återinstallera denna gamla väntkur vid brofästet. En sann kulturgärning som jag verkligen uppskattar. Varför duger inte den?

      Svara