Helgsnacket är i full gång. På äkta göteborgska. Om julmat, klappar, släkt, och krämpor.Väder och vind. In kommer en ”Karl-Alfred”, med valrossmustasch, urblekta tatueringar och hår på bringan. Jag har hunnit bli så pass varm i den vedeldade bastun att jag går ut och svalkar av mig. hastigt i den 5-gradiga minibassängen med havsvatten.
När jag kommer in igen börjar jag snacka med sjömannen. Berömmer hans tatueringar och får veta att den färggranna papegojan på överarmen är rätt färsk och kommer ända från Bali. Medan ”den bedagade 30-åriga skönheten” på andra armen är från Rio”. Och de tre luffarprickarna i tumvecket från Rotterdam. Innan han mönstrade av för gott.
Hela han kommer från Masthugget. Lite provocerande säger jag att jag växte upp på Liiidingö, ... som dom säger på Tjörn. Han blir så tyst att jag är tvungen att tillägga, ... där er egen kända sjöman och låtskrivare Lasse Dahlkvist också bodde då. Jag fick veta det när jag jobbade på Johnsonskutan M/S Suecia. Vi låg i Stockholms Frihamn då kockeleven från Majorna sa att han skulle ut till Lidingö och hälsa på sin vän Lasse Dahlkvist som bodde där. Då hajar han till. - De visste ja´ la inte!
När jag sen säger att jag också vet vad de tre så kallade ”luffarprickarna” betyder tror han först jag skämtar. - Men även trubaduren Cornelis Vreeswijk visste, fortsätter jag och berättar att jag var tillsamman med hans lillsyrra Ida ett tag på 50-talet. Hon i sin tur hade berättat att när Cornelis varit till sjöss och kom hem med de där prickarna i tumvecket höll han på att bli utkastat ur huset av sin farsa, med motiveringen att såna var det minsann bara ”kåkfarare”som stoltserade med. Då hade Cornelis försvarat sig med att de tre prickarna bl.a. stod för orden som nämns av Paulus i bibeln (1 Kor.13:13) och betyder ”Tro, Hopp och Kärlek”. Då blev farsan knäpptyst, och Cornelis fick bo kvar hemma ett tag till.
- De där måste ja berätta för mina barn, som älskar hans låt ”Brevet från koloniiin”, säger ”Karl-Alfred” då. Vi fortsätter att snacka sjömansminnen. Han stack ut 1963, jobbade mest på däck, men övergick senare till maskin.
- Gillade motordunket bättre än vågbruset. Idag skulle han egentligen gett sig ut på en tur med sina barnbarn men vädret blev så dåligt att han valde bastuvärmen istället. När jag säger att jag bor i Helsingborg låtsasviskar han att han har ”en hemlig fjälla” i Malmö.
- En rikti´ go´bit! Då utbrister en av hans polare från övre bastulaven:
- Dö´ Kal! sitt inte å skarva för pågen!
När jag sen är på väg att gå möter jag honom ute i cafeterian. Han tackar för pratstunden, önskar mig ”Ett Gött Nött” och hoppas på återseende.
Avslutar med sitt: - Bara go´a gubbar!... när jå e her!