Han var en av de riktigt folkkära sportjournalisterna och fanns alltid med oss när vi med spänning följde Stenmarks åk i slalombackarna på 70 och 80-talen. Och tänk alla Vasalopp och nyårs-backhoppningar som han kommenterat! ”Go’morron go’morron från Berga By”. En trygg stämma som man saknar än idag.
Till Lidingö flyttade jämten Sven ”Plex” Petersson med familj redan 1959. Plex kom att betrakta Lidingö som sin andra hembygd. Sven Petersson föddes 1926 i Lit i Jämtland, ett par mil norr om Östersund. Han gick i Östersunds högre allmänna läroverk och tävlade som ung i utförsåkning. Framför allt jobbade han som journalist på Östersunds-Posten från 18 års ålder. Här fick han signaturen och sedermera smeknamnet Plex. Journalister använde sig förr av signaturer och Plex var den som Sven valde - efter ett boxningsreferat där termen solarplexus användes.
– Han insåg nog att det var ett bra varumärke, säger sonen Ulf Petersson till Lidingö Nyheter.
Sven blev Plex med hela svenska folket. Plex’ son Ulf är själv nybliven Lidingöbo, fastän han jobbat många år på ön. Han berättar över telefon att just skidåkning låg Sven varmt om hjärtart och att han skrev tidigt om alpin skidåkning, redan på 40- och 50-talen.
– Den grenen var inte så väl sedd av etablissemanget på den tiden. Nåt som katten släpat in, enligt många. Men pappa var en av få journalister som kunde sporten och regelbundet skrev om den, säger Ulf.
1954 var det VM i Åre och Sven Plex var plats-speaker. Lennart Hyland skulle sända radio därifrån och tog Sven till hjälp. Bra hjälp fick Hyland, så pass att han rekryterade Petersson till Radiotjänst i Stockholm tre år senare. Sven blev därmed den förste heltidsanställde sportreportern.
Plex började på radion, men han insåg snabbt att radion inte var rätt medium för honom. Han passade bättre för det nya mediet television. Plex var ju klockren i TV, precis som Grive. I en SVT-dokumentär signerad Jens Lind säger Plex att ”jag blev snabbt omkörd av Hyland, Strömmer och Lars-Gunnar Björklund och pojkarna när det gällde att prata fort. Då passade TV bättre, där man fick ta lite mer tid på sig”.
Plex och Bengt Bedrup var de två första som anställdes när TV bestämde sig för att ha en sportredaktion. Runt 1960 bildades TV-sporten och Sportspegeln hade premiär med Sven Plex Petersson som programledare, den 6 januari 1961.
Gert Engström, som varit bildchef på Expressen, blev den förste chefen, han slog sig också ner på nybyggda Näset här på Lidingö. Faktum är att han bodde på Källängsvägen 30 och det var i porten bredvid, i 32:an, som familjen Petersson kom att bo.
Bäst kompis bland kollegorna blev han med Bengt Grive (1921-2003), även han så småningom Lidingöbo. (Se tidigare artikel i Kändisön-serien om Bengt Grive). Lite lika var de nog allt i sitt sätt att kommentera. De pratade inte i ett som vissa andra utan kunde låta bilden tala för sig själv, och vältaliga var de och med en sorts dramaturgi i rösten. Dessutom var de synnerligen pålästa och engagerade i sina respektive sporter.
– Vi umgicks familjevis också med Grives. Och mamma och Marta Grive var väninnor och umgicks en del, säger Ulf.
Två andra TV-kollegor som Plex umgicks med var Göran Zachrisson och Kjell Andersson. Dessa tre var goda vänner och träffades regelbundet ända till slutet.
Ingemar Stenmark – det var då när Sverige stod stilla. När ”Stenis” var med i någon viktig slalomtävling så stannade ofta verksamheten av ute på arbetsplatserna. Det kunde göras paus i klassrummen och en TV rullades in. Folk samlades framför skyltfönstren till radio- och tv-handlarna. Ingemar skulle ju åka!
Det rådde en sorts symbios mellan Stenmark och Plex, precis som mellan Borg och Grive. Det kändes som att det alltid var Plex som kommenterade och höll oss sällskap när Stenmark åkte. Han hade en sorts mysig farbroderlig framtoning. ”Nu är det Ingemar…”, minns jag att han kunde säga lite lågt, nästan som om vi inte skulle störa mästaren i startbåset.
– Stenmark var till en början ganska ovan vid uppmärksamheten och hade svårt att hantera den. Där spelade pappa nog en roll för Stenmark, han kände sig trygg med honom. De tillbringade mycket tid tillsammans och utvecklade en vänskap, säger sonen Ulf.
Tommy Engstrand skriver om Plex’ förhållande till Stenmark i sin memoarbok Mästare jag mött (Ekerlids förlag, 2012):
Ingemar som normalt inte hade mycket till övers för pressen litade ändå på Plex och uppskattade hans genuina intresse för den alpina sporten. Aldrig såg och hörde jag heller Plex så koncentrerad och helt inne i sin uppgift som när Stenmark åkte, det kändes som om Plex stod baktill på mästarens skidor. Han kände samma oro som Ingemar har berättat om i startögonblicket och kommentatorn var lika behärskat lycklig som ’Stenis’ när loppet var kört och vunnet.
Engstrand skriver om de tre TV-Sporten-pionjärerna Plex, Bedrup och Grive, hur väldigt olika de var sinsemellan. Plex beskriver han som ”en emellanåt kärv son av Jämtland, men även han försedd med humorns gyllene gåva”.
Plex hade vidare, menar Engstrand, ”ett sirligt, aningen gammaldags språk med en väldigt personlig och mysig röst”.
Under premiäråren av TV-sporten fick sportjournalisterna gör allt själva och kommentera det mesta. Ingen har gjort så många olympiska spel som Plex. Förutom alpint så kommenterade han förstås ofta längdåkning, särskilt under Sixten Jernberg-epoken. Friidrott är en anan sport som Plex var förknippad med.
Han tyckte om traditioner och under 40 år kommenterade han backhoppningen på nyårsdagen i Garmisch-Partenkirchen. Och det var en självklarhet att han skulle finns med i TV under Vasaloppet. ”Go’morron, go’morron från Berga by…” är en öppningsreplik många av oss kommer ihåg. 1961 gjorde hans sitt första Vasalopp och kan ni tänka er, han var engagerad för SVT:s räkning i varje Vasalopp ända fram till 2011, året han dog. 50 år!
Ulf, hur minns du yrkesmannen Plex?
– Noggrann och mån om att komma väl förberedd till sändningarna, att göra ett bra förarbete. Jag minns att han satt hemma och jobbade, hur han gjorde ark med alla startande, skrev upp tidigare resultat och annan relevant fakta.
Hur minns du din far Sven?
– Under mina tidiga år, då var han borta väldigt mycket och mamma fick dra ett tungt lass. Men när han var hemma var han en i allra högsta grad närvarande pappa.
Pappa Sven lät också Ulf och hans storasyskon Per och Karin vara med när det var möjligt. Så de var ofta i TV-huset som barn. Han var generös med att släppa in dem och det var spännande, minns Ulf.
– Vi har alltid varit en tajt familj som umgåtts nära.
Svens hustru Marianne var hemmafru som så många på den tiden, men från 1974 kom hon att arbeta halvtid på närbelägna IBM’s laboratorium. Redan 1975 lämnade familjen Petersson lägenheten på Näset och flyttade till ett av de röda tegelradhusen på Dannemansvägen i Hersby. Sven och Marianne flyttade så småningom till ett radhus på Nilstorpsvägen i Rudboda.
– Han trivdes här på Lidingö. Det blev hans nya hembygd och han blev snabbt väl rotad här, säger Ulf.
Plex talade varmt om Lidingö, hade en del uppdrag för Hembygdsföreningen och var ofta med och ledde finalen i Bildrebusjakten. Ett starkt engagemang i Lidingös föreningsliv hade han. Han var president i Rotary-klubben och ålderman i Lidingö Gille.
– Han kände tidigt väl till bröderna Blomquist (som tävlade för IFK Lidingö). Så när de två vann Vasaloppet ihop (1988), var det en stor händelse för pappa i hans yrkeskarriär, säger sonen Ulf.
Även 1976 när Lidingöbon Anders Gärderud vann OS-guld på 3000 meter hinder, och han kommenterade i rutan, så var det nåt extra för honom. Plex var mycket engagerad i Lidingöloppet när det startade och såg till att loppet fick bra medietäckning.
För paret Petersson var svampplockning en favoritsysselsättning. Apropå skogar så kommenterade Plex gärna orientering – en sport han tyckte mycket om – och kunde under Tiomila ligga gömd under nåt träd vid nån kontroll och viskandes hördes hans röst i radion. Nästan som poesi.
Midsommardagen 2011 gick Sven Petersson bort. Idag ligger han och hustrun begravda på Lidingö Kyrkogård.
