Kryphålet kvar

Kommentarer

1. Tack Karin för att du delade med dig av dina minnen! Jag vaknade tidigt och skulle egentligen bara sätta i mobilladdaren och somna om.. Vet inte varför jag låste upp skärmen och började läsa på Lidingönyheter men så blev det, och jag läste artikel efter artikel eftersom de var så inbjudande och välskrivna. ..och så fylls det ju på med artiklar när man scrollar nedåt på mobilen 😉

   Jag brukar inte vara den som läser självmant, men din beskrivande text och personliga berättande fängslade mig. Det enda som inte föll mig i smaken var att jag gärna hade läst mer om Ursula. Jag hoppades att skulle stå något om att ni återträffats i vuxen ålder och att hon bekräftat att hon hade det bra med familjen i Tyskland efter hon flyttade tillbaks. Men det är kanske mest på film man får se sådana tillfredställande slut.

   Jag tror att många, inte minst på Lidingö, skulle vilja berätta om sina minnen och jag tror ännu fler skulle vilja läsa dem. Ni på Lidingönyheter kanske kunde bjuda in folk att skicka in sina bidrag för publicering här på lidingonyheter.se och kanske en utställning i Lidingö Stadshus.

   Svara

   1. En mycket bra uppmaning! Läsare är välkomna att skicka in sina bidrag med Lidingöminnen, eller andra minnen. Gärna i kåseriform. Jag väntar med spänning.

      Svara

   2. Tack Erik Nordmark för din vänliga kommentar som kom som en överraskning. Kåserier ger man sig sällan tid att kommentera. Jo jag har också tänkt på Ursula under årens lopp och ställt mig samma frågor som du men adressen har jag tyvärr inte kvar. Kanske ska jag göra ett nytt försök..
      Mvh
      Karin

      Svara

2. Trevligt att läsa om dina minnen, Karin. Apropå de laestadianska släktingarna minns jag ett roligt avsnitt i en revy av Fria Proteatern på 80-talet. Tomas Bolme spelade där en man som bodde med sin strängt laestadianska mor på en karg skärgårdsö och där allt var synd, inklusive gardiner. En gång trotsade han sin mor och vågade sig in till stan, ett vådligt äventyr. Väl inne på Sveavägen upptäckte han att där bor Djävulen själv – Gardin-Hansson!
   Själv gick jag också i söndagsskola hos Filadelfia. Som alla barn grubblade jag över saker jag hörde. Pappa skrev ned den här historien i mitt eget album:
   ”När Kerstin var 4½ år gick hon troget i söndagsskolan och fick där en hel del att fundera på. En dag vid matbordet sade hon så: Är Gud större än Jesus? Ja, det är han, säger pappa. Lång tystnad och därefter med eftertryck: Ha-ha, det är rätt åt Jesus!”
   Tilläggas kan att jag var äldst i syskonskaran och lite fixerad vid det där att vara störst och därmed bäst.

   Svara

   1. Hej Kerstin!
      Tack för kommentaren som jag verkligen uppskattar. Jag myste åt din skildring från Fria Proteatern med Thomas Bolme. Det där med gardinerna!
      Och små barns kommentarer upphör aldrig att fascinera mig.
      Mvh
      Karin

      Svara