På Lidingö får man stöd om man behöver. När andra kommuner tvingas skära ner kan Lidingö stad höja anslagen till de äldre och till omsorgen.
I budgeten för nästa år höjs anslagen till Omsorgs- och socialnämndens verksamheter med över 70 miljoner kronor. Det betyder bland annat att pengen för vård- och omsorgsboende höjs med 4,8 procent, vilket är ett rejält kliv över index. Hemtjänsten höjs också mer än index.
Till viss del speglar budgeten att befolkningen förändras. På Lidingö ha vi förmånen att bli äldre. De allra flesta av oss är dessutom lyckligtvis friska.
Mycket av omsorgsarbetet är förebyggande. Vi vill ha så tidiga insatser som möjligt, för att förhindra en negativ utveckling. Det gäller precis som för behövande barn också för åldrande vuxna.
Lidingöborna är bra på att hålla sig aktiva, och staden ska underlätta det så mycket som bara möjligt. Vårt arbete med livsstilsprogrammet Träna Hjärna röner stort intresse från andra kommuner. Och inte bara andra kommuner – i höstas var en delegation från Sydkorea här!
Lidingöborna vill också hålla sig friska. Vill klara sig själva. Vill bo hemma i det längsta.
Men för en del av oss uppstår hjälpbehov, och då kan man lita på Lidingö stad. Dels ska man känna sig trygg med att det finns plats. Vi följer den demografiska utvecklingen nära, och planerar ständigt för utbyggnader eller omställning där det kommer att behövas. Dels ska man känna sig trygg med de insatser man får. Förra året införde vi språktester för alla anställda i Omsorgs- och socialförvaltningen. Det arbetet fortsätter.
En annan ökning rör de ukrainier som sökt sig hit till följd av Rysslands angreppskrig. Lidingös insats växer redan från i år, som en följd av att staten har höjt antalet anvisningar, till 79 personer. De anvisade är till helt övervägande del ukrainier, vilka nu kommer att ges fullt etableringsstöd under två års tid.
På Lidingö ska man slippa vara orolig för att inte känna sig som hemma.
Ordförande Omsorgs- och socialnämnden
Ulf Cederin (LP)
vice ordförande
Hej,
Jättebra. Det jag saknar är möjligheten att gå ut och promenera på halkbekämpade vägar. Alltsedan ni tog bort salt sopningen på kyttingevägen har jag blivit ofrivilligt mycket mer stillasittande.
Jag ramlade ordentligt på en dåligt plogad och sandad väg. Fick en fraktur som jag ännu inte hämtat mig ifrån.
Lägg delar av de 70 miljonerna på att återinföra salt sopningen så att man kan röra på sig. Ni vet vad stillasittande leder till. Inget utav det är bra. Och nu vågar jag inte ta mig ut.