Det tidiga mötet gjorde att mötesdeltagarna dominerades av pensionärer som uppenbarligen hade tid att komma. Men mötet i Gustaf Dalenhallen var tämligen välbesökt ändå.
I övrigt kom jag dit för att försöka förstå varför vartannat tåg i rusningstrafik är inställt. Visst statistiken över inställda tåg är gräslig men det faktum att de flesta inträffat under rusningstid redogjordes det inte för. Vi som tar oss till arbete och skola vet att detta betyder att de tåg som verkligen går då blir överfulla. Det vi fick oss till livs var en lång serie bortförklaringar om olika olyckor som drabbat Lidingöbanan och som regionen inte gärna kunde lastas för. Att saker inträffar vet alla. Det som är viktigt är vad man gör för att åtgärda dem. Hur planen ser ut. Någon form av plan meddelades överhuvudtaget inte, bara att Anton Fendert tog det till sig och att han skulle göra allt för att tågen skulle gå enligt tidtabellen. Inget konkret förslag ens. Men väldigt många omtag av hur ledsen han var över den usla kollektivtrafiken.
Frågestunden dominerades tyvärr av detaljfrågor om olika busslinjer, långa väntetider vid järnvägsövergångar och dåliga tvärförbindelser som mest tog fokus från huvudfrågan om den genomgående undermåliga skötseln av Lidingöbanan.
Jag gick dit för att förstå. Jag gick därifrån heligt förbannad över en uppblåst regionpolitiker som inte kunde visat sitt förakt gentemot resenärerna tydligare. Varje mening avslutade han med att försäkra att Lidingöbanan alltid fanns i hans tankar något jag inte tror övertygade någon i salen. Så fruktansvärt lätt att säga till resenärer som skött sin del av avtalet utan att SL skött sin. Här skyllde han på olyckor och tidigare regimer i regionen. Hur tänker han sig att folket ska kunna använda kollektivtrafiken i större utsträckning när den inte fungerar? Eller är målsättningen att öka intäkterna på biltullarna?
Den här typen av undanglidande och oansvarigt ledarskap bådar inte gott för kollektivtrafiken framöver. Det behövs en konkret plan med åtgärder och datum, inte beklaganden och ursäkter. Att politiker låtsas empati är inte lösningen, det är förakt för resenärerna.
Håller inte med dig Björn. Jag uppfattade att dom tämligen öppet redovisade flera anledningar till problemen som varit och att en del av dessa nu ska vara åtgärdade. Dom erkände också att dom tidigare borde tagit ett helhetsgrepp kring Lidingöbanan istället för att lösa varje enskilt fel separat. Någonting dom säger sig ska göra från och med nu.
Vi är överens om att ett sånt här möte överhuvudtaget inte ska behövas. Givetvis ska sånt här åtgärdas inom ramen för avtalet, vilket inte gjorts. Men jag uppfattade att det fanns en öppenhet och vilja till dialog. Om inte annat har Lidingöborna nu markerat att vi inte tänker ge oss. Det tror jag är bra för var dom lägger sitt fokus. Om det kommer leda till resultat på både kort och lång sikt återstår att se.