Så fick vi ordning på examensarbetet

Gymnasiearbetet, eller examensarbetet som det ibland kallas, ersatte 2013 projektarbetet med förhoppningen att höja kvaliteten på elevernas slutprodukter. Ett drygt decennium senare är det svårt att säga att saker blev så värst mycket bättre. Många av problemen med den då nya kursen Gymnasiearbetet byggdes in i läroplanen och fortlevde i form av sättet på vilket rektorer värderade projektarbetet, och fortsätter att betrakta gymnasiearbetet, när de planerar tjänster och lägger scheman. Dels eftersom kursen som mest bara kan ge betyget E, vilket gör att eleverna inte alltid tar den på allvar. Dels eftersom rektorer inte sällan använt dessa kurser som ett medel för att fylla upp tjänstefördelningar och scheman. Det görs genom att ge lärarna några få elever att handleda någon enstaka timme i veckan, ofta sådana de knappt känner eller som vill skriva om ämnen läraren inte är behörig i. Sammantaget gör dessa brister att examensarbetet nedprioriteras, bland elever såväl som lärare och rektorer, samt att kvaliteten på arbetena vanligen blir därefter.    

Under läsåret 2023–24 har vi på samhällsprogrammet på Hersby gymnasium, Lidingö, med hjälp av fyra åtgärder försökt att råda bot på ovanstående. För det första genom att ge en lärare möjlighet att själv handleda en hel klass på 32 elever. För det andra genom att låta klassen i fråga läsa kursen Samhällskunskap 3 med samma lärare, för att både kunna släppa till mer lektionstid och kunna sätta betyg på arbetena på skalan E-A. För det tredje genom att samarbeta med institutet Stockholm Center of Governance (SCoG), som fick Lidingö stads samtliga förvaltningschefer att beställa forskningsfrågor som de ville få utredda av våra elever. Och för det fjärde genom att under överseende av representanter för SCoG låta eleverna tillämpa deras intressentmodell, i en förenklad skolversion, på sitt undersökningsmaterial. 

SCoG:s intressentmodell är framtagen som ett analysverktyg för att förstå och lösa så kallade komplexa samhällsproblem - problem som saknar en uppenbar kausal orsak och som ingen enskild aktör äger och ensam kan lösa. Modellen har som syfte att identifiera vilka olika intressenter som berörs av problemet, var den huvudsakliga konfliktlinjen går och hur frågan kan lösas på ett sätt som samtliga inblandade aktörer kan acceptera. 

Följaktligen har de 32 avgångseleverna under läsåret, med hjälp av SCoG:s intressentmodell, utrett tio frågor om hur Lidingö stad bland annat kan upptäcka barn i behov av stöd tidigt, få fler att vilja arbeta i omsorgen, förbättra integrationen, öka försvarsviljan i händelse av krig och skapa en mer meningsfull fritid för ungdomarna på ön. I arbetet har eleverna fått möta mängder av människor som lever och verkar på Lidingö, såsom ungdomar, chefer, medarbetare, pedagoger, vårdpersonal, företagare, militärer och flyktingar. Samtliga elevgrupper har också färdigställt högst anständiga rapporter som de även skickligt presenterat för förvaltningscheferna och kommunpolitikerna i stadshuset. Presentationer som handlade om gruppernas fynd om allt från drömmar om höga löner och flexibla arbetstider, förhoppningar om bättre kommunikationskanaler, behovet av mer kunskap, sociala avstånd som måste minskas, vårdnadshavare som behöver övertalas och längtan efter ett disko på ön. Med allt det i åtanke är det rimligt att argumentera för att vi med årets gymnasiearbeten faktiskt löst de problem vi, och många andra skolor, tidigare haft med bristande engagemang och dålig kvalitet, åtminstone för de berörda eleverna.