När vårblommorna eller plusgraderna är sena så finns det något som alltid är i tid. Något man kan lita på dyker upp tillsammans med våren.
Det är ju något magiskt med den tiden på året då fotbollssäsongen åter öppnar sina portar. Luften fylls av förväntan, och gatorna börjar vibrera av ett gemensamt sprudlande intresse. Det är som om hela samhället plötsligt står på tå, redo att mötas under olika flaggor.
Jag och min sambo är alltid snabba med att kolla när matchschemat för säsongen släpps, för man håller tummarna för att ens eget lag får spela en lördag så man kan dricka lite bärs och njuta av en energifylld dag utan dåligt samvete.
Den här säsongen drog jag bästa kortet, eller mitt lag gjorde. Vi spelar vår första match lördagen den 29/3 klockan 15:00. Alltså den här helgen.
Perfekt.
Det var en av de saker som blev ganska vemodigt när jag flyttade från Helsingborg hit. Jag hade nära till Olympia, pappas intresse för HIF och möjligheten att ibland se matcherna tillsammans. När jag flyttade upp hit blev det liksom inte likadant. Lite svårare att hänga med i resultaten ibland. Man saknade gemenskapen med pappa och andra likasinnade.
Men jag och min sambo hittade en pub i stan där det visade sig att flera inflyttade helsingborgare brukar ses och kolla matcherna ihop, och känna sig ”lite som himma”. Då fick jag lite nytt hopp. Och det är där vi hamnar på lördag.
Och visst är känslan ganska svårslagen; En varm sommardag, ett par öl i magen och en gemensam promenad mot Olympia och två timmars efterlängtat dribblande. Eller mot någon annan arena om ni föredrar det.
Nu blir det mer en gemensam promenad mot en ”Stockholmspub” med en bajare i ett 10 gradigt Stockholm. Men jag nöjer mig med det. För det är åter igen starten för nya förväntningar och nedslag som man bara längtar efter att få uppleva!
Och pappa, du är alltid i tankarna när HIF spelar, även om du är långt borta.
Välkommen tillbaka, fotbollssäsong! Vi har saknat dig! Nu kör vi!